Det finns en mängd studier som stödjer användning av traumafokuserad terapi (TF-KBT) hos barn och ungdomar, 4 till 18 år. 

Trauma kan vara sexuella övergrepp, misshandel, våld i hemmet, mobbing, olyckor, naturkatastrofer, utsatt för medicinska procedurer. De flesta barn upplevt flera trauman.

Komplext trauma är flera trauman eller trauma och omsorgssvikt i hemmet, att man också levt under svåra förhållanden eller sårbarhet i form av annan diagnos.

Man behöver inte uppfylla alla kriterier för en traumafokuserad behandling. Det är inte ovanligt att barn inte uppfyller alla kriterier men har mycket svåra symtom. Ej ovanligt med dolda symtom och det kan vara svårt att upptäcka hos barn då det för mindre barn är svårt att förklara och sätta ord på känslor och tankar.

Vanliga symtom är återupplevande och obehagliga minnesbilder av traumahändelsen och kroppsliga påslag vilka ofta leder till ett undvikande.

Symtom hos mindre barn är ofta förändring av beteende. Kan vara beteendeproblem så som t ex sexuella beteenden, aggressivitet, sömnsvårigheter eller koncentrationssvårigheter.

Symtom hos ungdomar är ofta mindre utåtriktade. Nervositet, ångest, oro, irritabilitet, koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter, depressiva symtom. Man ser också ofta att de drar sig undan mer och t ex slutar med aktiviteter och att skolgången påverkas.

Ca 16% av alla som upplevt ett potentiellt trauma utvecklar PTSD. Av dessa är ca 30% flickor och 8% pojkar. Flickor utvecklar alltså oftare PTSD. 

Det är viktigt att komma ihåg att det ibland också sker ett självläkande.

Det kan vara svårt att skilja PTSD hos barn och ungdom från andra diagnoser t ex ADHD då många symtom är lika.. Det är då viktigt att undersöka om det det finns en bakomliggande trauma och att ha det med i bedömningen (traumascreening).

Det kan bli så förödande konsekvenser om barn eller ungdom inte kommer ur sin PTSD.

Det kan vara mycket svårt för ett bar eller ungdom att våga prata om vad de känner och upplever. Kan finnas mycket rädsla kring vad som ska hända när man ”öppnar locket” eller för att verka ”tokig”. Här är det mycket bra och viktigt med psykoedukation – ”Fight”, ”flight”, ”freeze” och ”a piece”.

Som behandlare kan vi hjälpa patienten hantera om hen hamnar i ”Fight”, ”flight”, ”freeze” och ”a piece” under en behandlingssession. Tolerensfönster är där patienten behöver befinna sig för att man ska kunna få bästa effekt av behandlingen. Som behandlare bör vi dock inte vara FÖR försiktiga – Det kan sällan bli värre än vad de redan upplevt.

En bra screening är mycket viktigt. Om det finns annan diagnos är det ofta ändå bäst att snabbt gå in med TF-KBT där det är möjligt. Det är viktigt ha förälder eller annan vårdnadshavare med.

Ofta stor krisreaktion hos föräldrar. Föräldrar behöver ofta stöd och kan ibland också behöva egen behandling.