När någon begått ett brott kan man pröva om denne lidit av allvarlig psykisk störning vid gärningstillfället och vid utredningstillfället.

Det är domstolen som begär en sådan utredning av rättsmedicinalverket.

Om individen bedöms ha lidit av allvarlig psykisk störning får hen inte dömas till fängelse/kriminalvård (fängelseförbud).

Individen döms då istället till rättspsykiatrisk vård som bedrivs av Hälso- och sjukvården (regionerna).

Begreppet allvarlig psykisk störning är ett juridiskt begrepp.

Det är det som avgör om en individ får fängelseförbud.

Allvarlig psykisk störning är alltså ingen diagnos.

Psykiatrisk problematik förekommer förstås inom kriminalvården men den individen har alltså inte bedömts lida av ”allvarlig psykisk störning”.

Det finns två rättspsykiatriska utredningsenheter i Sverige (Stockholm och Göteborg). Det är rättspsykiatriker, psykologer, socialutredare och vårdpersonal som är experter på detta, som gör utredningarna. De gör bedömning av sjukdomstillstånd, symtom och bedömning om tillståndet varit så allvarligt att den åtalade inte kunnat styra sitt beteende eller se konsekvens av sitt handlande.

Den finns ett överlapp mellan psykiatrisk historik och kriminogena behov. Man behöver ta reda på vad som är vad och göra en ordentlig kartläggning för att veta vad man som behandlare ska göra.

Det bär inte så att alla komplexa fall med stor samsjuklighet bedöms lida av allvarlig psykisk störning och döms till rättspsykiatrisk vård.

Ofta genomgår patienten en medicinsk bedömning i början av vistelse inom rättspsykiatrin. Ofta kompletteras också psykologbedömning.