Första generationen

Det finns inget sammanhang i  samhället som är skyddat från att inte spåra ur.

Har en person gått med i gruppen vid vuxen ålder tillhör denne första generationen och har då en ursprungsidentitet och ett tidigare liv. 

Vid inträdet i en sekt utvecklas en form av pseudoidentitet utifrån att personen drastiskt förändrar sitt sätt att tänka, känna och bete sig. Ursprungsidentiteten finns dock kvar och ger sig till känna ibland genom att t ex triggas av kontakt med en anhörig. Detta skapar en krock mellan sin ursprungliga identitet och sin pseudoidentitet. 

För den första generationens medlemmar finns det ofta något att återvända till eller någon att få kontakt med utanför den sekteristiska gruppen efter ett avhopp. 

Detta kan hjälpa personen att hantera livet utanför och hitta tillbaka till sig själv och sitt fria val.

Andra generationen 

Den som är född inom gruppen tillhör den andra generationen. 

 Då har personen utformat sin ursprungsidentitet utifrån gruppens normer. 

När dessa medlemmar växer upp och möter t ex skolkamrater utvecklas frågor och tvivel. Detta kan leda till en krock med samhället vilket i sin tur kan resultera i ett avhopp. 

Vid ett eventuellt avhopp finns då ingenting utanför den sekteristiska gruppen.

Detta innebär att avhoppet kan liknas med ett socialt självmord för individen. Avhoppet är komplext och slitsamt för personen oavsett anledning. Denna process benämns som floating. 

Sektsjuka 

Sektsjuka är ett försök till samlingsbegrepp om vägen in och vägen ur gruppen.

 Det är viktigt med hur vården kan både känna igen och hjälpa en avhoppare. 

 Avhoppare kan söka vård för exempelvis ångest, depression eller somatiska besvär.

 Hen vågar sällan berätta att hen är en avhoppare. 

De som gått med som vuxna har lite andra frågeställningar utifrån hur de kunde gå med. Kartlägg då förloppet i detalj, låt patienten läsa om manipulation och påverkan, identifiera olika faktorer och hur många av dessa som fanns med i deras process. Se över vilken situation personen gick med och om det fanns några sårbarhetsfaktorer.

För den som är född och uppväxt i gruppen kan man behöva se över vad som är problemet där. Inte ovanligt att dessa personer inte vet vem dom är. De vet heller inte vad det tycker om och är rädda för att säga ifrån då detta kan innebära en bestraffning. Det är svårt att stå upp för sig själv och hantera den ångest, skam och skuld som innefattar att gå mot det man är uppfostrad i. 

Som behandlare hjälper man klienten att sortera i händelser hen varit med om, hur gick det till när jag gick ur men även vad vill jag ha kvar? Vem är jag nu? Vilka normer, rutiner vill jag ha med och vilka vill jag inte ha? Patienten behöver hjälp att ompröva sitt normsystem och sin identitet, vad tycker jag om? Vad vill jag? Vad vill jag ha kvar?

Stötta både första och andra generationen till att skapa och utveckla nya sociala nätverk. Jobba med skam och skuld men även förlåtelse mot sig själv och andra. 

Det är viktigt att uppmärksamma ett kulturperspektiv och att ordens betydelse och hur de uppfattas kan vara olika. Personen i fråga är inte integrerad i samhället vilket vid ett avhopp kan resultera i elementära konsekvenser för personen. Sexualitet är även ett område som kan vara lätt att manipulera och påverka utifrån en persons osäkerhet. Detta kan ha påverkat synen på sexualitet och skapat sexuella problem.

Personer kan även utveckla PTSD. Det är komplext eftersom det inte alltid är en, utan flera, händelser.

Desorganiserad anknytning är inte helt ovanligt inom dessa grupper. Detta kan ses som relationstrauman. Här får du som behandlare en ställföreträdande roll som anknytningsperson till patienten. Det blir du som behandlare som får ta ställning om du klarar av det. Det är även viktigt med en trygg arbetsallians som kräver lite mer stabilitet, tid och omsorg för den här patientgruppen. 

Tips till behandlare

Att hjälpa patienten att erövra sitt liv är en otrolig och givande resa att få följa med på som behandlare. Utgå från att det personen berättar är sant även om det låter otroligt. Stanna upp och dra inte förhastade slutsatser eller att för snabbt sätta diagnoser. Förhåll dig nyfiket, ödmjukt och respektfullt. Jobba hårt för att patienten ska känna sig trygg i alliansen. Det underlättar om behandlaren har kunskaper för den specifika gruppen eller socialpsykologisk påverkan.