”Om vi kan locka fram nyfikenhet och intresse hos våra patienter har vi vunnit mycket.

Vi har hjälpt patienten att hitta mening, en rörelse framåt.”

Några tips:

• Visa nyfikenhet och intresse för patientens känslor 

• Integrera tankar, känslor, kroppen och beteende 

• Frammana känslor och arbeta   med dem direkt  i terapirummet 

• Låt patienten sätta ord på rädslan vid exponering 

• Lär ut självvalidering 

• Använd sessionstiden effektivt 

• Träna ditt eget mod  som terapeut att frammana känslor 

Visa nyfikenhet och intresse för patientens känslor 

Du som terapeut behöver intressera dig för din patients alla känslor. Som terapeut är det av vikt att hjälpa sin patient att se hela paletten av sekundära och primära känslor. 

Däremot kan det finnas tydliga känslor du behöver jobba mer med som t ex rädsla vid exponering. 

Oavsett diagnos är terapeutens uppgift att jobba här och nu. Det är även viktigt att titta på t ex klientens förändringar i kroppsspråk för att hjälpa klienten att bli medveten om vad hen känner.

Klienten skruvar på sig:

”Jag ser att någonting händer….”

”Kan du berätta vad du känner?”  

”Var  sitter det i kroppen?” 

Integrera tankar, känslor, kroppen och beteende 

Leta  efter hotspotts när klienten beskriver en händelse.

”Vad kände du då? ”och inte enbart vad denne tänkte eller gjorde. Detta är extra viktigt med patienter som pratar mer om sina känslor, än ÄR i sina känslor. 

Försök hjälpa patienten att integrera sitt intellektuella jag (tankar och förnuft) med sina känslor. Det är inte bara känslorna som är viktiga utan också att knyta samman känslorna med  tankarna. På så sätt kan man synliggöra värderingar för att hjälpa klienten att koppla ihop hela paketet. Det brukar benämnas som wisemind (det visa och kloka jaget). 

Frammana känslor och arbeta med dem direkt i terapirummet. 

Det bästa sättet att jobba med känslor under en session är att få fram dem här och nu. Det ökar chansen att kunna hjälpa patienten med färdigheter och nya erfarenheter. Att sätta ord på känslan, var i kroppen det sitter och vad känslan vill få patienten att göra just nu. Att låta känslan vara i rummet, visa att den inte är farlig och att de kan hantera den. När en känsla tar över är det inte läge att arbeta kognitivt eftersom patienten då sällan har tillgång till sitt förnuft. Låt därför patienten vara i känslan men skapa en trygghet för patienten, att det inte är farligt. 

Hjälp patienten att härbärgera känslan av t ex ångest som  vill växa sig starkare i rummet. Hjälp patienten att hantera känslan och känna hur den klingar av. Viktigt att sedan kunna återgå till det man hade på agendan för att det inte ska bli  en flykt eller ett undvikande. 

Låt patienten sätta ord på  rädslan vid exponering 

Under exponering är det inte avslappning och kognitiva tekniker som är det viktigaste. Det som är hjälpsamt och verksamt är att patienten får sätta ord på vad denne känner under tiden hen möter det den är rädd för. Eftersom vi inte har tillgång till våra kognitiva funktioner när vi är extremt rädda registreras det inte efteråt i vår minnesbank. Däremot genom att sätta ord på känslorna och medvetandegöra vad som sker när vi är rädda är till hjälp.

Lär ut självvalidering 

Självvalidering är något av det svåraste vi kan lära ut i terapi. Att göra sig medveten om vem man är, vad man känner och tänker. Se över mönster, reaktioner och att vara uppmärksam på sig själv men även tillåta att ta sig själv på allvar. Försöka förstå sig själv utan att döma sig själv. Att agera på sina känslor för att kunna acceptera sig själv. Vi har rätt att tycka och känna så länge det inte allvarligt hindrar eller skadar. Hjälp patienten att kunna normalisera sina reaktioner och att stötta sig själv som om man vore sin bästa kompis. Ibland är det svårt att ta sig själv på allvar och ge sig själv rätten att vara och känna som man gör. Vissa saker behöver jag ändra på för att få det liv jag vill ha. Vi är bättre på att validera andra än vi är på att självvalidera oss. Att självvalidera innebär att vara lite hygglig mot sig själv och mjuka upp den inre tonen. 

Använd sessionstiden effektivt 

Om du som terapeut upplever att dina patienter först mot slutet tar upp svårare känslor kan du behöva bli mer aktivt tidigare i sessionen. Det kan du bli genom att ställa frågor inriktade mot det du vet att ni behöver hinna lyfta. Det är egentligen kanske inte frågan om mer tid som behövs utan mer att du som terapeut behöver börja ställa inriktade frågor redan från början av sessionen. 

Vid imaginär exponering eller visualisering kan man ibland  behöva något längre tid på sig. Om inte annat för att få känslan av att vi hinner det vi behöver hinna.

Träna ditt eget mod som terapeut att frammana känslor 

Ibland kan känslorna hos en patient vara så svåra att terapeuten inte vågar praktisera sina kunskaper. Då krävs träning för terapeuten i att hitta mod och våga trigga känslorna i sessionen. Ta hjälp av en handledare om det känns svårt att hantera. Patienterna behöver få hjälp att arbeta med sina känslor och vi som terapeuter får inte stå i vägen för detta pga vår egen rädsla.