Primära känslor är våra känslor som har att göra med individens direkt livsuppehållande funktioner. 

Känslor som är inriktade mot den sociala omgivningen och känslor som inriktas på förändringar/nyheter i omgivningen

Man kan dela in dem i neutrala, positiva och negativa. 

Neutral känsla:

Förvåning – Nollpunkt där vi gör oss redo för nästa steg

Vid förvåning/överraskning avbryts all tankeverksamhet och musklerna spänns plötsligt. 

Ökar organismens uppmärksamhet och aktiveras av en mycket stark och oväntad ökning i stimulusaktiviteten. 

Positiva känslor är aktiverande och närmande:

Intresse – engagerad, fascinerad och nyfiken. Intresse motiverar oss att utveckla nya kompetenser som bidrar till intelligens. Vi märker till exempel när vår samtalspartners intresserade uttryck försvinner och förstår att det är dags att avsluta samtalet. 

Välbehag/glädje – ett belönande tillstånd av harmoni, trygghet och välbefinnande. Välbehag är grundläggande för att skapa anknytning och sociala relationer. Om emotionen glädje ofta förknippas med självet utvecklas självförtroendet och en positiv upplevelse av självet. 

Negativa känslor är hämmande/undvikande:

Rädsla – uppmärksamheten skärps och vårt tänkande speciellt mot objekt som upplevs som hotande. Rädsla motiverar att vi reagerar med att stelna, fly eller kämpa. Rädslan skyddar oss mot faror och aktiveras när vi förväntar oss negativa händelser i framtiden. Ångest är uttryck för känslan av rädsla. 

Ledsnad/förtvivlan – är en reaktion på redan inträffade förluster eller besvikelser – gråt – depression – nedstämdhet. Ledsnad är förenad med låg kroppslig vitalitet och passivitet. 

Ledsnaden hjälper oss att dra oss tillbaka och signalerar att en person har det svårt och framkallar ofta omgivningens deltagande. 

Ilska/vrede – hjälper oss att försvara oss mot något som hotar. Ilskan kan bli konsekvensen av för mycket ledsnad och förtvivlan. Vår kropp mobiliserar energi för att agera. Vrede är en känsla som är riktad mot andra och mot samhället.

 Känslorna avsky, avsmak och skam har som främsta funktion att reglera sociala situationer.

Avsky – får oss att kraftigt ta avstånd, att inte vilja befatta oss med. 

Avsmak – får oss att spotta ut, att aktivt hantera det vi ogillar och hjälper oss mot oönskade intryck. 

Själv-äckel och självhat kan uppstå om man inte kan påverka situationen på något annat sätt än att skylla på sig själv. 

Skam och skuld – utgör vår inre moraliska kompass och förebygger normbrytande beteende. 

Vår hjälpreda för att visa vägen hur vi ska och bör reagera i olika situationer.