Samtal om framtiden i terapi – samtalsbehandling

Rätt likt samtal om det förflutna men med en avgörande skillnad. Framtiden har inte varit än och det förflutna är passerat. I nuet finns varken det ena eller det andra. Det finns likheter mellan hur vi upplever det förflutna och framtiden för bägge blir berättelser i nuet.

Ibland mer kognitivt, vissa gånger mer bildligt och är det på något sätt viktigt för oss blir det ofta mer känslomässigt engagerande t ex rädsla inför en tanke om att något ska ske….”tänk om”.

Framtiden kan vara både plågsam och lockande

Det kan vara något man vill dra sig undan för det är hotfullt men också det motsatta. Dvs något man strävar efter, man vill och sträcker sig mot (motivation). Något man ser saker som önskvärda konsekvenser, som ej är uppnådda.

Väldigt många psykologiska problem handlar om att man uppfattar den tänkta framtiden som hotfull. Våra tankar om framtiden och det förflutna knyts ofta ihop/spelar in i varandra. 

Vid exempelvis PTSD, då man varit med om något plågsamt i det förflutna, och där berättelsen mer eller mindre finns med i nuet (hela tiden eller i vissa situationer), då är det ofta så att berättelsen har något att säga om framtiden. Dvs tillsammans med plågan finns en tanke, berättelse om att detta ska kunna hända igen, och då är man ju i framtiden. Detta kan påverka beteendet så man t ex undviker för att man ska slippa uppleva saker.

Den plågsamma möjligheten framöver påverkar oss dvs i närvaro av en tänkt plågsam framtid gör man saker som är problematiska.

Ett exempel är sjukdomsångest då man har tankar om att man själv är allvarligt sjuk. En konstig magkänsla kan t ex utlösa tankar om att man har cancer. I bästa fall stannar tankarna där.  Ibland kommer en hel berättelse där man till slut ser sin egen begravning och man söker information å nätet och man kanske besöker läkare. 

Som enstaka företeelse är detta naturligtvis inget problem utan kan snarare var mycket bra då vi behöver ta vissa kroppsliga signaler på allvar. Om dock detta tenderar att upprepa sig och man repeterar stereotypa beteenden som inte leder till något konstruktivt kan detta bli till ett problem för individen. Det stereotypa beteende kan ge lindring för stunden men på lång sikt kan det ge negativa konsekvenser.

Vi pendlar hela tiden mellan det förflutna och tankar om framtiden.

I terapi – samtalsbehandling försöker man lägga märke till då man befinner sig i framtiden. Precis som man vill lägga märke till då man befinner sig i det förflutna. 

Man vill skapa ett betraktelseavstånd till tankar, känslor och kroppsförnimmelser genom att lägga märke till vad som händer när man ”här och nu” pratar om framtiden.

Exempelvis kan man titta på vad som händer på plats när ”Tänk om det är cancer” dyker upp i samtalet. 

Vad händer då den tanken kommer? Vilka känslor och vilka kroppsförnimmelser?

Vad vill hen göra/göra åt det här? Och vad BRUKAR hen göra när detta sker, om det är en återkommande berättelse?  Vad blir sen resultatet av vad hen brukar göra, vilka konsekvenser blir det?

Man utforskar helt enkelt berättelsen och tittar på framtiden, inre råd, hur man gör och hur det då blir.

Alltså en form av funktionell analys.

Om konsekvenserna av hens beteende är problematiska kan det vara mycket hjälpsamt att skapa ett betraktelseavstånd dvs kunna lägga märke till och se de skrämmande tankarna och de inre råden som en varning men att de inte måste bestämma nästa steg.

Vilket betyder att hen kan välja ett annat beteende än det ”gamla” beteendet som kanske är problematiskt på lång sikt.

Man övar detta i terapirummet för att sedan kunna ta med sig det ut i sin vardagen.