Tema 1: Vad är nästa aktion?

Handlar om att idrottaren själv definierar sin värderade riktning, vilka beteenden förknippar jag med bra självförtroende (vad brukar jag göra när jag känner självförtroende), hur tränar jag min uppmärksamhet, hur finner jag acceptans för mina tankar, förstå autonoma nervsystemet. Handlar också om att inte jaga någon ”perfekt zon” eller känsla inför en prestation utan istället ”bli kompis” med nervsystemet, tankar och känslor. Att det kan vara okej att känna tvivel och att ha sympatikuspåslag och ändå kunna göra det som är viktigt och prestera bra.

Vid sympatikuspåslag på kort sikt t ex innan match jobbar man i första hand med psykoedukation. Att idrottaren förstår vad som händer vid ett sympatikuspåslag och försöker rikta fokus på beteendet.

På lång sikt som t ex under fotbolls EM är det naturligtvis viktigt att jobba med sympatikus ur återhämtningssynpunkt. Då är det ju viktigt att idrottaren kan återhämta sig både mentalt och fysiskt inför nästa match.

Återhämtningsstrategier mellan matcher diskuteras alltid med det medicinska teamet. Hur en idrottare återhämtar sig mellan matcher är förstås individuellt men det är viktigt att alla idrottare får information om vikten av BÅDE mental och fysisk återhämtning. Ett stort mästerskap innebär ofta mentala påfrestningar i form av resor, förväntningar från omgivning, media etc.

Tema 2: Hur gör jag lagkamrater bättre 

Här handlar den värderad riktningen om lagets värderade riktning. En reflektion man kan göra här är t ex – När jag gör en bra match, vad gör mina lagkamrater då som gör att jag kan prestera? Då kan man komma in på konkreta beteenden både på planen och utanför. Hur man förstärker varandras beteenden och rena ”fotbollsaktioner”.

Den individuella värderade riktningen behöver vara i synk med lagets värderade riktning. Man kan t ex som i svenska herrfotbollsandslagets fall behöva ”zooma ut” och i första hand titta på lagets värderade riktning. Hur vill vi uppfattas som lag osv och att ledare och idrottare sedan definierar vilka beteenden som behöver utföras för att uppnå detta. 

Genom videoinspelning kan man också följa upp beteenden. Under en match dyker det naturligtvis upp en mängd naturliga förstärkare av beteenden.

Som ledare är det viktigt att uppmärksamma och förstärka beteenden som kanske inte så uppenbart ger förstärkning. Också att uppmärksamma beteenden som inte går i värderad riktning men kanske förstärkts vid något tillfälle t ex att en fotbollsspelare som inte jobbat hem i försvarsspel av en tillfällighet råkar få bollen och gör mål. 

Att inte jobba hem är kanske inte ett beteende man vill förstärka, trots att det denna gång gav en positiv konsekvens :).

Ett lags prestation är mer än enbart individernas enskilda prestationer.

Grupprocesser kan också avgöra vilket lag som kommer att vinna. Förberedelser kring tydlighet hur man skall spela fotboll, kring att alla tar sitt ansvar för gruppens prestation och gör sitt bästa, trygghet och samarbete kan göra att ett lag med färre individuellt skickliga idrottare vinner över ett lag med fler individuellt duktiga idrottare. 

1+1 kan alltså bli 3

Hinkmetaforen

Hinkens storlek med förutsättningar så som vilka spelare, vilka ledare, ekonomi etc. utgör hinkens storlek och mängden vatten i hinken

Positiva grupprocesser så som att alla tar ansvar, gör sitt bästa och gott samarbete fyller på vatten i hinken.

Negativa grupprocesser så som ”social loafing” (man anstränger sig mindre i grupp grupp än individuellt) eller konflikter gör att det läcker vatten ur hinken.

När det är match gäller det vem som har mest vatten kvar i hinken :).

Diskussion kring lagets värderade riktning kan se lite olika ut beroende på om man diskuterar inför en specifik match eller om lagets mer generella mål.

Tema 3: En långsiktig och hållbar karriär 

Här handlar det om idrottarens och ledarens individuella karriär. Dels att våga förutsäga kommande utmaningar så som t ex ökade träningsinsatser och prestationskrav vid övergång till seniorverksamhet från juniorverksamhet, flytt till annat land etc. 

Eftersom skador inte är ovanligt bland elitidrottare är naturligtvis detta en viktig fråga ur ett idrottspsykologiskt perspektiv. Både före och efter skada.

Man har sett att dagliga stressorer är en riskfaktor för att bli skadad. Att bli skadad innebär såklart oftast att individen kan bli väldigt ledsen. Individen kan också ha en identitet som är mycket starkt kopplad till idrotten/att vara idrottare. Det kan påverka kontrakt som också är idrottarens levebröd. På väg tillbaka från en skada kan det också påverka idrottarens beteende på så sätt att hen är rädd att bli skadad igen.

Man har sett att om man funderat lite kring tänkbara utmaningar som både idrottare och ledare. Och att man planerat inför kommande utmaningar så är det lättare att hantera för individen.

En sak som naturligtvis också påverkar, och individen behöver fundera kring, är parallella karriärer så som arbete och skola och livet ”utanför” så som vänner och familj.

Det gäller att hitta balans mellan idrotten och andra delar i livet som får en att må bra. Att få ihop detta ”livspussel” kan förstås behöva en hel del planering. Vilket i sin tur kan skapa möjligheter att prestera bättre inom idrotten.

En färdighet som är hjälpsam för individen är att kunna kommunicera/ta hjälp av andra.

En annan utmaning som idrottare och ledare behöver fundera kring är karriäravslut. Livet efter…… Vad gör jag då… och hur kan planera inför detta?

Som psykologisk rådgivare stöttar man ledare

Genom att ge dem grundläggande kunskaper om KBT, beteendeanalys och beteendefokus. Hur de som ledare kan påverka idrottarnas motivation på olika sätt t ex få idrottarna att känna sig kompetenta, att det får vara med och påverka, att de får känna autonomi – principer från motiverande samtal. 

Man stöttar förstås också ledare vad gäller ledarens långsiktiga och hållbara karriär.

Ledare utsätts ofta för stor press och även ledare behöver återhämtningsstategier.