Kreativ hopplöshet är en av många processer i ACT (Acceptance and Commitment Therapy), tredje vågens KBT.

I traditionell KBT kallar vi det för funktionell analys.

I kreativ hopplöshet pekar vi på kontroll som problemet.

När man arbetar med människor i förändring ser vi ofta strategier som inte fungerar…eller bara fungerar på kort sikt. 

Ibland gör vi människor om samma sak om och om igen men förväntar oss ett annat resultat…

Man vill förstås inte att känna klienten ska känna hopplöshet. Det hopplösa ligger i klientens agenda, i det klienten GÖR t ex att äta för lite… eller att undvika.

Kreativiteten består i att hitta andra strategier som fungerar bättre.

I ACT återkommer man till denna process så det är inget man bara arbetar med ”inför” en behandling.

Varje gång man frågar vad gjorde du… hur verkar det fungera för dig…arbetar man med kreativ hopplöshet. 

Vad händer på kort sikt och lång sikt och vad återkommer du till?

Man undersöker alltså händelsekedjan i en situation. Vad gör hen och vad händer på kort och lång sikt…en funktionell analys helt enkelt.

Vi kan välja hur vi pratar/använder språket. Kreativiteten kan också handla om att hitta nya sätt att använda språket.

Upprepade beteenden vi gör är bra när de funkar men vi behöver lägga märke till vilka som inte fungerar för oss eller är användbara för oss….. och göra annorlunda för att få ett annat resultat.

Som hjälpare kan vi på ett ödmjukt, medkännande och kärleksfullt sätt peka på att vissa strategier inte fungerar. Hur verkar det fungera för dig?

Varför händer det då att terapeuter hoppar över att undersöka denna händelsekedja?

Rikke tror rädsla att peka på något som är smärtsamt…något de som görs bra på kort sikt men mycket dåligt på lång sikt. 

Som behandlare kan man också vara osäker på att göra funktionella analyser. 

Det är en färdighet som är viktig att lära sig göra flytande. Vill önskar göra den i ett naturligt ”flow” i samtalet.

Det kan också bero på att klienten ibland frågar – Vad ska jag göra då?

Här kan det som behandlare bli svårt att erbjuda färdiga lösningar … – Har du testat det?…osv eftersom vi så gärna vill hjälpa.

I kreativ hopplöshet ska vi sitta på händerna! – Detta verkar inte fungera …så nu behöver du göra något annat. 

Klienter har förhoppning om att vi ska ta bort obehag. Det kan för behandlare ibland kännas lite obehagligt att inte servera en lösning på lidandet.

Klienten hamnar i smärtan men behöver det för att ta sig ur den. Det finns ingen väg ur smärtan – bara genom :).

Fallgropar

Som behandlare kan man glömma att vara medveten om funktionen av sitt eget beteende. Erbjuder jag lösning för att minska mitt egna obehag eller för att jag tror det är hjälpsamt?

Vi behöver se över våga egna kontrollbehov som samtalsledare. Kreativ hopplöshet på behandlarens beteenden.

Det kan också hända att man tar det personligt om en klient blir frustrerad och vårt beteende påverkas. Vi behöver stanna kvar i obehaget och se funktionen snarare än innehållet.

Som behandlare har vi också en del mindre hjälpsamma regler t ex att inte ge förslag på lösningar av princip men det kan ibland vara hjälpsamt men först titta på varför vi vill följa reglerna

De magiska orden: Flexability and workability – Flexibilitet och Framkomlighet

Regler är bra när de fungerar.

Att jag ska vara så duktig är  t ex användbart i vissa områden men samma regler kan vara mindre bra i ett annat sammanhang. 

Det är hur jag resonerar till regeln som är viktigt. När är det framkomligt för mig att följa regeln och när är det inte det?

En fallgrop kan vara när beteenden är topografiskt lika och funktionellt olika och tvärtom.

Ett beteende kan se olika ut men fyller samma funktion och ett beteende kan se lika ut men fyller helt olika funktion hos individen. Ex. träna för att inte vara tjock och träna för att ha en god hälsa.

Behandlaren kan hjälpa klienten att sortera mellan beteenden mot det som är viktigt för hen och det som tar hen bort från det hen önskar sig.

Det är viktigt att se funktionerna av beteendet och ”vattna”/göra mer av de beteenden som är positivt förstärkta.

En fallgrop kan vara att vi missar att sätta upp realistiska mål. Det är viktigt för att göra det möjligt för hen att utföra. 

En annan fallgrop är också när vi fastnar i klientens historia. När vi glömmer att lyssna efter funktionen.

Exempel på frågor att ställa när man arbetar med kreativ hopplöshet i ACT:

• * Vad är viktigt för dig?
• * Vad står vägen?
• * När det som står vägen dyker upp…vad gör du då?
• * Hur upplever du att det fungerar för dig?
• * Hur fungerar det i förhållande det det som är viktigt för dig?
• * Vad har det kostat dig? (långsiktig konsekvens)

Fortsatta samtal ska handla om att inte göra samma utan hitta något annorlunda som fungerar bättre.

Det räcker inte att förstå utan måste göras!

Man behöver TESTA att göra något annat… och sen utvärdera.

Kom ihåg att vi alla gör vårt bästa, trots att det inte alltid är så bra för oss… så visa medkänsla med både dig själv och andra.