Nuet är under konstruktion varje ögonblick.

Vi behöver alla stanna till och reflektera över våra egna tankar och känslor… inte minst som behandlare. Vi behöver reflektera över vår relation med klienten men också över relationen mellan jag och jag. Relation mellan mitt privata jag och mitt professionella jag.

Kan man skilja mellan jag som egen person och jag som terapeut?

När blir jag och jag som terapeut integrerad? 

Vi kan fylla i skattningsformulär men var tar vår reflektion då vägen?

Hur kan vi reflektera utan att utgå från allt för ledande frågor?

Den fria reflektionen säger mer om hur och vem jag är och reflektion kan vara ”action”. Samtal med mig själv och/eller med andra. Reflektion kan också ske genom att skriva sin egen dagbok.

Reflektioner kring smärta, jämförelser och risker. Mening med livet, tankar, sömn, acceptans och drömmar.

Hur påverkar detta mig själv som människa och mitt arbete med klienter?

Vårt arbete som behandlare är en balans mellan forskningsbaserat, kliniskt arbete och existensiella frågor.

Det kan vara en träningssak att reflektera och därför är handledning och egenterapi bra.

Vi behöver skapa tid för självreflektion och självupplevelse  (Self reflektion elf experience).