Lena Olsson-Lalor Fil.Mag. Klin. Psyk. Leg.psykoterapeut. Handledare och lärare i psykoterapi, KBT samt författare.

Lina Skantze Leg.psykoterapeut och författare.

Utforska det autonoma nervsystemet genom polyvagal teori i psykoterapi

I dagens moderna psykoterapi blir förståelsen av det autonoma nervsystemet allt viktigare, särskilt när vi behandlar ångest och andra stressrelaterade problem. En teori som har fått stor uppmärksamhet inom detta område är polyvagal teori, utvecklad av Dr. Stephen Porges. Denna teori erbjuder en djupare insikt i hur vårt nervsystem reagerar på stress och hur vi kan främja bättre välmående genom specifika terapeutiska metoder.

Polyvagal teori fokuserar på de olika grenarna av vagusnerven och hur de påverkar vårt autonoma nervsystem. Vagusnerven är en av de längsta nerverna i kroppen och spelar en central roll i att reglera det parasympatiska nervsystemet. Enligt polyvagal teori finns det tre huvudsakliga tillstånd som vårt nervsystem kan vara i: det ventrala vagussystemet, det sympatiska systemet och det dorsala vagussystemet. Varje tillstånd har en specifik funktion och påverkar hur vi upplever och reagerar på vår omgivning.

Det ventrala vagussystemet är associerat med känslor av trygghet och social engagemang. När detta system är aktiverat känner vi oss avslappnade och förmögna att interagera med andra på ett positivt sätt. Å andra sidan är det sympatiska systemet kopplat till kamp- eller flyktreaktioner, vilket innebär att kroppen förbereder sig för att hantera hot genom att öka hjärtfrekvensen och frigöra stresshormoner. Slutligen är det dorsala vagussystemet ansvarigt för nedstängning och immobilisering, vilket kan uppstå vid överväldigande stress eller trauma.

Inom kognitiv beteendeterapi (KBT) används dessa insikter för att utveckla effektiva strategier för att hantera ångest och stress. Genom att förstå hur det autonoma nervsystemet fungerar och hur olika tillstånd påverkar vår psykiska hälsa, kan terapeuter bättre skräddarsy behandlingen för att möta varje individs unika behov. Till exempel kan tekniker som djupandning och mindfulness hjälpa till att aktivera det ventrala vagussystemet och främja en känsla av lugn och stabilitet.

Ett centralt begrepp inom polyvagal teori är ”vagusbromsen”, som hänvisar till vagusnervens förmåga att reglera hjärtfrekvensen och främja avslappning. Genom specifika övningar och terapeutiska tekniker kan individer lära sig att aktivera vagusbromsen och därmed minska ångest och stress. Detta är särskilt användbart för personer som lider av ångeststörningar, eftersom det ger dem verktyg för att bättre hantera sina symtom i vardagen.

I psykoterapi, särskilt när man arbetar med ångest och trauma, är det viktigt att skapa en trygg och stödjande miljö där klienten känner sig säker att utforska sina känslor och reaktioner. Genom att integrera polyvagal teori i behandlingen kan terapeuter hjälpa klienter att förstå sina kroppsliga reaktioner på stress och utveckla effektiva strategier för att återställa balans i sitt autonoma nervsystem.

Sammanfattningsvis erbjuder polyvagal teori en värdefull ram för att förstå hur vårt autonoma nervsystem fungerar och hur vi kan använda denna kunskap för att förbättra psykoterapi. Genom att fokusera på att främja det ventrala vagussystemet och använda tekniker som djupandning och mindfulness, kan vi hjälpa individer att hantera ångest och leva mer balanserade liv.