Behandling startas vid olika tidpunkter under ett straff.

Den startar oftast och naturligtvis lämpligast när en klient är villig och uttrycker en önskan. Det är inte ett tvång att genomgå behandling om man sitter inne på anstalt. Det är då alltid frivilligt att delta i samtalsterapi.

Behandling sker i tre faser. Riskbedömning sker innan fas 1.

Kriminalvårdens huvudsyfte är att verkställa straff och att minska risken för återfall i kriminalitet. RBM är ett ramverk/en beskrivning av de principerna som man arbetar enligt.

Fas 1: Kartläggning

Man försöker skapa förståelse för klientens problematik. Man skapar allians med klienten och undersöker vad det är som utvecklat och vidmakthåller kriminaliteten. Hur ser risk och behov ut.

Kan använder KBT-verktyg så som och försöker förstå funktionell analys t ex. Man vill försöka förstå funktionen bakom det kriminella beteendet. Men även andra sociala och relationerna beteenden då de inverkar på de kriminella beteendena. Man undersöker överskottsbeteenden och underskottsbeteenden. Viktigt är att också kartlägga klientens styrkor och resurser. Att lyfta fram det som faktiskt fungerar.

Att förstå de kriminogena behoven gör det lättare att förstå. En viktig del är att undersöka klientens mottaglighet till behandling. Man jobbar mycket för att försöka få klienten att se att hens nuvarande beteende tar hen längre ifrån sin egna värderade riktning.

En önskan är ofta, precis som hos de flesta människor, att känna sig nöjd, behövd, omtyckt och trygg.

Good Life model- Människors grundläggande behov ser ganska lika ut men endel använder kriminella beteenden för att nå dit. Man har olika utgångslägen för att nå behov som närhet, gemenskap etc.

RBM beskriver hur man ska göra kartläggningen på bästa sätt.

Fas 2: Behandlingsarbetet

Här behöver man jobba med att påverka och förändra attityder. Man vill alltså minska prokriminella attityder till egen och andras kriminella beteende.

Många har färdighetsbrister så som sociala färdigheter kommunicera, kontrollera impulser, hantera ilska etc. Färdighetsträning är därför en central del. Man tränar färdigheter som exempelvis problemlösning, kommunikation och impulskontroll.

Behandling sker både i grupp och individuellt.

I de flesta behandlingsprogram fokuserar man mycket på automatiska tankar och grundantaganden men man jobbar allt mer med att jobba med tankars funktion och hur man ”pratar” med sig själv. Man vill att klienten ska lägga märke till vilka tankar som triggar risk och vilka som tar hen i värderad riktning. Att arbeta med acceptans blir allt vanligare. Likaså att arbeta med känslor och känsloreglering. Framförallt när man jobbar med personer som är benägna att använda våld. När man jobbar med känslor så knyter man också  ihop detta med klientens attityder.

Personer som underreglerar sina känslor reagerar snabbt, affektutbrott t ex med reaktivt våld

Personer som överreglerar sina känslor har svårt att uttrycka och identifiera sina känslor vilket gör hen ”flack” och man uttrycker sina känslor på ett icke adekvat sätt.

Då behöver man lära sig identifiera vad det är man känner, var känslan sitter och vad den betyder. Sedan hitta strategier att hantera känslan och kommunicera den på ett adekvat sätt.

Ibland kan det behövas behandling för psykiskt ohälsa för att göra klienten mer mottaglig för behandlingen som syftar till att minska risk för kriminellt beteende.

Fas 3: Vidmakthållande

Vidmakthållande är mycket viktigt för att undvika att klienten återfaller till kriminellt beteende.

Man behöver förbereda klienten på att det kan hända saker och situationer som kan trigga igång det gamla beteendet. Så att de kan välja ett annat sätt att hantera det på.

Man samlar ihop de positiva förändringarna och planerar för framtiden. Man gör en vidmakthållandeplan för i vilka situationer man ska träna vidare på sina färdigheter, vad man ska göra till vardagssituationer, och hur man ska påminna sig själv att välja det ”nya” sättet etc.. Efterföljande stöd är ofta mycket hjälpsamt.

Det är viktigt att komma ihåg att behandling av målgruppen brottsdömda inte skiljer sig så mycket från behandling av andra människor. Flertalet brottsdömda vill faktiskt förändras, leva ett annat liv och som behandlare är det viktigt att tro att detta också är möjligt.