Att vara anhörig och närstående till någon som mår dåligt är naturligtvis svårt. Det är  tex inte alls ovanligt att en förälder själv hamnar i en depression.

Det tar både tid och energi att vara närstående till någon som är suicidnära.

Man behöver vara och visa sig tillgänglig till och med mer än vad som kanske behövs. Och det gäller också att visa att man är tillgänglig för eventuella syskon till det barn eller ungdom som mår dåligt.

Det är som hjälpare viktigt att förmedla till den närstående att det är både tillåtet och nödvändigt att hen tar hand om sig själv för att orka vara tillgänglig.

Ludmilla rekommenderar ofta närstående att minska sin arbetstid… Ty man förlåter aldrig sig själv om man inte prioriterat att vara tillgänglig för sin närstående.

En närstående som själv hamnat i depression behöver kanske i första hand stöd att prioritera dag för dag för att kunna sova, få återhämtning, motion, mindfulnessövningar, aktivitet etc. för att få energi.

Som närstående är man också en förebild genom att ta hand om sig själv.

Hur hen gör det kan naturligtvis se olika ut.

Frågan att ställa är vad som är viktigt för hen för att orka med, i relation till hur dåligt den närstående mår.