Transdiagnostisk behandling sträcker sig över flera diagnoser. 

Det finns sedan lång tid en mängd framgångsrika syndromspecifika behandlingar. 

Det finns dock många patienter som har flera diagnoser. 

Därför har man börjat att utveckla behandlingar som angriper de underliggande processerna som är gemensamma för de olika diagnoserna. För att kunna behandla flera diagnoser med en och samma behandling.

Transdiagnostisk KBT kallas också processbaserad KBT.

I början av användes en allmän generisk modell av KBT där tanken var åt transdiagnostiskt håll. Exempelvis t ex Aron Becks schemamodell där man tittar på kognitiva processer som  t ex antaganden och katastroftankar.

Sen kom specifika anpassningar. En våg av syndromspecifika behandlingar utvecklades. Den första var David Clarks behandling för panikångestsyndrom

Sen började man inse att det var orimligt att ha en manual för varje diagnos då det finns så många fler diagnoser nu. Exempelvis fanns det tidigare tre för ångestsyndrom och i dagsläget finns tjugosju.

Då kom en ny trend inom KBT, där man vill behandla de underliggande mekanismerna hellre än de specifika diagnoserna. För att i slutänden kunna behandla flera diagnoser med en och samma behandling. 

Vid en transdiagnostisk fallformulering försöker man identifiera de underliggande mekanismerna, som kan förklara en rad olika diagnoser. Exempelvis intolerans för osäkerhet, som är en mekanism som man forskat mycket kring. 

Intolerans för osäkerhet är en typ av allergi för osäkerhet. Den mekanismen kan finnas som en underliggande mekanism under en rad olika problem t ex hälsoångest, tvång och social ångest.

Det förekommer alltså olika uttryckssätt för den underliggande mekanismen. Det är den underliggande mekanismen man försöker angripa i behandlingen.

Om det t ex är intolerans för osäkerhet som är den underliggande mekanismen, då består behandlingen av att öva på att ”bete sig som att man inte har den intoleransen för osäkerhet. Kort och gott ”fake it until you make it”! Man utmanar alltså osäkerheten genom att göra saker trots ovissheten, hantera ovissheten och därmed öka toleransen.

Det är vanligt att personer istället försöker öka säkerheten t ex genom att dubbel- och trippelkontrollera, fråga om och om igen etc.

Den underliggande mekanismen är en slags sårbarhet. Den gör alltså klienten sårbar för vissa triggers. Den aktiverar mindre lyckade sätt att hantera vissa situationer så som säkerhetsbeteenden, tvångshandlingar etc. som skapar problem. Exempelvis beteenden som ger mindre lyckade konsekvenser.

Om man ska arbeta med transdiagnostisk KBT behöver man erfarenhet. Man rekommenderar alltså inte att nya terapeuter börjar arbeta transdiagnostiskt.

Som mindre erfaren är det lämpligare att arbeta med de syndromspecifika manualerna, som har god evidens.